Violet Weston är en cancersjuk och pillerknaprande kvinna som i 30 år varit gift med författaren Beverly. När han en dag försvinner kommer parets tre döttrar med sina respektive hem för att trösta sin mor och försköka ta reda på vad som hänt fadern. Familjen visar sig vara milt sagt dysfunktionell och den ena hemligheten efter den andra uppdagas.
Det är en tragikomisk film med Meryl Streep i huvudrollen som den cyniska och oberäkneliga Violet. Och hon briljerar verkligen i rollen. Även Julia Roberts gör skäl för sin lön i den här filmen som en av Violets döttrar.
Egentligen händer inte jättemycket, men tempot är högt och det är extremt intensivt hela tiden, åtminstone i bråk, spott och flygande tallrikar räknat. Det är otroligt hastiga svängar i framförallt Violets humör och stämningen i filmen är stundvis gräsligt obehaglig. Ändå är den ganska rolig emellanåt. Inte så där att man skrattar hjärtligt rakt ut, utan mer ett skratt som fastnar i halsen. För det är ju egentligen inte roligt när folk bråkar och är otrevliga mot varandra, och att titta på det i två timmar kan vara ansträngande.
Det är ett otroligt välspelat, om än mörk, familjedrama om en katastrofalt krisande familj, som får nästan vilka andra familjer att verka hyfsat normala och trevliga. Har ni möjlighet så se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar