bakom kulisserna

I morgon drar vår tävlingssäsong igång. Årets första start för oss. Vår andra tävling inomhus. Ja, jag erkänner, jag är nervös. Jag vet att resultatet beror på mig. Hon kan hoppa. Hon stannar nästan aldrig och river sällan om hon får rätt förutsättningar. Ändå kommer vi ibland i mål på tolv fel. Det är mina nerver som avgör om vi går nolla eller om jag rider ut från banan med gråten i halsen. Jag vet att jag bara har mig själv att skylla och det gör bara att jag blir ännu mer nervös. Det blir som en ond cirkel. Jag vill så gärna göra bra ifrån mig men vetskapen om att vi aldrig gått runt nolla på en hemmatävling gnager ständigt. Jag vet inte vad det är som gör att det alltid går så dåligt på våra egna tävlingar, om det är fokuseringen jag har svårt med eller prestationsångest. Just nu vill jag bara att morgondagen ska vara över så jag kan blicka framåt mot resten av årets tävlingar. Ser fram emot att åka runt på alla andra tävlingsplatser där jag bara kan vara ryttare på samma villkor som alla andra och där jag vet att jag faktiskt har förutsättningar att göra ett bra resultat.