down syndrom

I dag är det internationella Down syndrom-dagen. En dag för att uppmärksamma kromosomfelet som ungefär 130 barn föds med varje år i Sverige. Det firas runt om genom att man bär udda strumpor för att på så sätt visa att olika inte är farligt och att man bryr sig om allas lika värde.

När jag var liten var jag livrädd för personer med down syndrom. I dag vet jag bättre. Jag är så glad att jag tog jobbet på Särskolan för det har givit mig så otroligt mycket. Det är få personer som de med down syndrom som kan ge en en sådan äkta glädje, som kan visa en sådan äkta livslust. Det går nästan inte att bli arg på dessa charmiga personer. Sen så klart är ju de olika och unika, precis som vem som helst. Nu generaliserar jag rätt rejält, men ändå. Jag tycker att det är fruktansvärt att människor väljer bort att föda när de får veta att deras foster har denna kromosomrubbning. Det känns inte rätt att fatta beslut att deras liv är mindre värt än någon annans. Okej, jag förstår att det är en otrolig omställning i livet och att det inte alls blir som man tänkt sig, men kärleken du får från ett barn med Down syndrom är obeskrivlig. Så är det bara.

Jag hoppas någon gång i livet kunna fungera som en stödfamilj till en downare. Att kunna lasta av en annan familj vore en ära och något jag absolut vill göra vid något tillfälle i mitt liv.