I dag är det tre år sedan du försvann från mig. Tre år sedan jag upplevde en av de värsta dagarna i mitt liv. Mitt samvete har många gånger gjort sig påmint, hur jag kunde lämna dig ensam de sista minuterna av ditt liv. Jag var inte tillräckligt stark. Jag var så nära bristningsgränsen som jag tror är möjligt och jag ville inte slänga mig skrikande på marken. I stället bet jag jag ihop. Med tårarna brännande bakom ögonlocken vände jag mig om och gick.
I dag tänker jag inte längre på dig varje dag men ibland kommer tillfällen då jag saknar dig. För du var väldigt speciell. En divig drottning som gärna ville vara med och bestämma. Men vann man ditt förtroende så ställde du nästan upp på allt. Jag hoppas att du har det bra var du än är och att vi ses någon gång i framtiden.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar