ensam igen

Detta inlägg skrev jag under sportlovet förra året. Lovveckorna brukar alltid te sig likadana. De första dagarna är allt fantastiskt. Det är skönt att inte ha massa möten, inga elever som springer i korridoren, ingen telefon som ringer. I stället myser vi runt och fikar extra länge. Men i slutet av veckan när man gjort det man hade tänkt, när telefonen är död och mailinkorgen rensad då är det plötsligt inte lika roligt längre. Då sitter jag vid fönstret och blickar avundsjukt ut på dem utanför. Samma visa varje år.