För snart två år sedan fick min bror sitt första och (i skrivande stund) enda barn. En liten prinsessa föddes in i vår familj. Innan hon kom var jag ganska ointresserad av henne och ganska trött på att det alltid skulle pratas om graviditeten. Över lag avskyr jag människor som bara pratar om det när de är gravida eller om sina barn när de väl är födda. Det är som att världen runt omkring dem slutat existera. Tyvärr är det ganska vanligt och jag hoppas att jag aldrig blir sådan, om jag får egna barn.
När Saga väl föddes var det kärlek vid första ögonkastet. Jag trodde inte att det var möjligt att tycka om någon annan människa så mycket. För varje dag som går tränger hon längre och längre in i mitt hjärta. När hon kommer och hälsar på och jag öppnar dörren, jublar hon, ropar mitt namn och man ser hur hela hon skiner upp av glädje. Sen kastar hon sig i min famn och ger mig en kram. Den känslan jag känner kan man nog inte förstå om man inte varit med om det. Total lycka! Hon är en bestämd och envis liten dam, men hon är min lilla prinsessa som jag kan längta efter så det gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar