barn som behandlas som kungar

Jag har aldrig ansett mig själv vara bortskämd. Som liten hade vi det knapert och jag kunde absolut inte få allt jag ville ha. I dag köper jag det mesta som jag vill, men med eget ihoptjänade pengar. Jag kan dock inte välja och vraka bland märkessaker/märkeskläder utan får ofta nöja mig med någon billigare kopia. 

Ridning är en otroligt dyr sport och det blir ganska tydligt vilka som har mer pengar än andra. Visst händer det att jag blir avundsjuk på andra som har det bättre ställt än vad jag har det. På de som bor på fina hästgårdar, på de som har mer än en tävlingshäst hemma i stallet att välja mellan, på de som har råd att åka på ridläger varje sommar och på de som alltid går runt i fina märkeskläder och med den senaste utrustningen. Vem vill inte ha det så?! Men i nästa sekund tänker jag att jag inte skulle vilja vara som de är barnen/ungdomarna. För det går inte alltid bäst på de som får allt de pekar på. Tvärtom! 

Tack vare min uppväxt blev jag inte någon som aldrig behövt kämpa, som inte vet hur det känns att längta efter något, som inte har förståelse för pengars värde. Jag blev något helt annat och det är jag väldigt stolt över. Kanske därför jag blir extra glad av att läsa en artikel som denna. Jag tror att barn egentligen mer uppskattar tid tillsammans med sin familj, än att konsumera. Små utflykter eller resor, spela spel eller kort ihop, eller kanske laga mat tillsammans. Många gånger är det nog tyvärr dock lättare att köpa något fint till sitt barn för att döva det dåliga samvetet när tiden inte räcker till.