om förhållandet bygger på förtroende så lyder hästen även utan bett och tyglar

Har nu sett två avsnitt av Ponnyakuten 4 som båda visat castingen och en del av de ryttare som sökt. Till årets säsong var det nytt rekord med över 900 ansökningar.
Ryttarna söker verkligen för alla möjliga problem. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det är märkligt hur de kan söka för vissa saker. Tror kanske att många mer vill komma med i tv än verkligen ha hjälp med sina problem. Har man ett problem med sin häst måste väl ändå prio ett vara att ta hjälp av en tränare hemma där man bor och inte anmäla sig till ett tv-program som pågår under två veckor. Jag har lite svårt att förstå hur man t ex kan söka för att man inte kan fatta galopp eller sitta ner i traven. Börja ta ridlektioner!
Vidare är jag chockad över hur viss ponnyer beter sig. Det ser helt livsfarligt ut att handskas med/rida på dem. Och än mer skrämmande hur föräldrar kan erkänna att de köpt en häst till sitt barn utan att ha någon erfarenhet/kunskap om hästare själva. Ett barn eller ungdom i yngre tonåren är på tok för små för att ansvara för en häst själv.