Såg en helt fruktansvärt hemsk film igår kväll. Pojken i randig pyjamas. Filmen handlar om Bruno, en nioårig tysk pojke som lever ett bra liv med sin familj i Berlin. Hans pappa är en hög officer och på grund av honom tvingas de flytta till Auschwitz. Bruno träffar Shmuel, en jämngammal pojke i randig pyjamas som varje dag sitter bakom en taggtråd och vänskap uppstår snabbt mellan dem. Ingen av nioåringarna förstår varför Shmuel och alla andra bakom gallret har fängslats. Bruno förstår inte ens Att de fängslats utan tror att de lever i ett egen litet samhälle.
Det här är en väldigt gripande berättelse om två pojkar, en jude och en tysk som inte vet vad som händer omkring sig och som finner varandra
trots stängslet emellan dem.
De är båda offer för omständigheterna fast Bruno aldrig inser vidden av
Shmuels olycka. Den dag Bruno, förklädd i en utsmugglad randig
fångdräkt, rullar sig in under stängslet och får se hur lägret verkligen
ser ut, är det för sent. Inklämda i en folkhop blir de båda pojkarna
ivägfösta till gaskammaren och där slutar filmen. Jag var helt inställd på att föräldrarna skulle hitta honom och hinna stoppa det som höll på att hända och blev helt ställd när så inte var fallet. Var inte alls beredd på att den skulle sluta så sorgligt. Det är en fantastisk historia men en vidrig film. Borde dock ses av alla. En otroligt stark film som framkallar ångest ju längre man tittar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar