Just nu gör det ont i själen varje gång jag åker till stallet på dagtid och tvingas se misären som dom lever i. Jag menar naturligtvis hagarna som egentligen inte är värda att ens kallas hagar. Lervälling eller gyttjepöl är kanske mer rätt ord. De står med lera upp över benen och man ser på dem att de inte njuter av det direkt. Ibland stannar de vid grinden och vill inte ens gå in i hagen. Varje år när det är så här så överväger jag att flytta henne till något annat stall. Helst ut på landet till stora gröna ängar. Men på något sätt glömmer jag snabbt bort det så fort snön kommer. Just nu ber jag varje dag att den ska komma tillbaka snart för det här är verkligen inte roligt.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar