den som enbart letar efter fel hittar ingenting annat

Åh vad jag känner mig misslyckad. Fick en rätt rejäl avhyvling på hoppträningen idag. Jag hade en ganska okej känsla när vi började. Var lite trött och så men ändå helt okej. När vi kommer in i ridhuset visar det sig att vi ska hoppa både mur och trippelbar. Jag har aldrig gjort något av det förut. Fröken vit reagerade på muren de första hon gjorde. Vågade knappt gå nära och stod mest och frustade. Sen var hon ganska knäpp under uppvärmingen. Skyggade för bommar på marken, vägrade på ett litet kryss och sprang med huvudet högt, högt. Jag fick bli arg på henne flera gånger. Men vi tog oss ändå igenom lektionen och efter att ha fått tjuvtränat lite på muren så hoppade vi hela banan och jag tyckte ändå att det gick rätt okej. Jag var stolt över mig själv för att ha hoppat en trippelbarr för första gången någonsin. Visst, vi kom fel på ovanligt många hinder men känslan var ändå helt okej. Jag tycker om att ha något att skylla på så jag skyller på ett nytt bett som jag provade och aldrig provat förut. Tror att det var det som gjorde att han sprang så högt med huvudet. Men efter lektionen får jag och M rätt skarp kritik av vår tränare. Hon sa att vi är alldeles för hårda mot oss själva, har alldeles för höga krav och jämför oss med andra fast vi inte borde. Vidare så sa hon att vi inte behöver vara där om vi inte vill och att vi måste ändra attityd och inställning. Likaså att vi triggar igång varandra på ett mycket negativt sätt. Jag tog åt mig jättemycket. Kanske för att jag vet att hon har rätt, även fast jag inte håller med om att jag var riktigt så negativ som hon framhöll det. Men visst. Jag kan bättre och brukar inte bli sur på mig själv när det går lite dåligt. Om min attityd kan göra så att jag och M inte får fortsätta i samma grupp då är ska den absolut ändras. Skärpning Sara!