om betydelsen av att våga ta plats

Tre föreställningar senare. Jag är mållös. Det kanske mest fantastiska är att ingen föreställning har varit den andra lik. Alla i emsemblen spelar med hjärtat. De är spontana, lekfulla och improviserar helt fantastiskt bra. Jag är oerhört imponerad.
Innan föreställning nummer två höll Pär Johansson en föresläsning. Jag beundrar verkligen den mannen. Han lyckas fånga en med en blandning av humor, värme, självdistans och otroligt allvarliga och viktiga frågor. Tårarna rann ner för mina kinder. Trots det är med en otrolig värme jag lämnar lokalen. En värme som sprider sig i min kropp när jag tänker på hans svar på frågan från en journalist; Har ensemblen förändras sedan ni började med teaterprojektet? "Ja visst har dem det. Men det viktiga är inte att de har förändrats. Det viktiga är att samhällets syn på dem har förändrats!"