i'm not telling you it's going to be easy, i'm telling you it's going to be worth it

Jag kan inte minnas att jag varit så trött förut som jag är nu och har varit de senaste veckorna. Det är som att kroppen går på rutin och gör det den måste men inte mer. Jag är otroligt less och uttråkad och gör allt, för att jag måste, inte för att jag vill. Min kropp går upp när klockan ringer, tar sig till jobbet och gör det jag blir ålagd att göra men passionen saknas. Sen kör bilen mig till stallet och jag gör det som måste göras där varje dag. Jag har noll motivation och absolut ingen energi. Om arton dagar sätter jag mig på flyget till Sydafrika och jag tror inte jag hade klarat en endaste dag till i Sverige. Det är som att kroppen ställt in sig på nedräkning. Jag förstår inte varför jag känner så här. Visserligen har den här hösten varit ovanligt hektisk. Och kanske är det så att jag påverkas av min rygg. Att ständigt gå med värk gör mig inte direkt gladare och det är otroligt påfrestande även mentalt. Nu vill jag bara att dessa sju jobbdagar som är kvar de här året går fort så jag kan få vila. Sen hoppas jag att jag kommer hem i januari som en ny människa. Eller åtminstone med mer energi och livsglädje.