nya erfarenheter

I dag har alla lärare börjat jobba igen. Om en vecka kommer eleverna och då är man inne i ekorrhjulet igen och allt är sig likt. Varje höst när vi börjar igen brukar jag känna tacksamhet över att jag inte är ny på jobbet. Alla nya har fåt presentera sig och fått ett välkomnande av våra rektorer och jag är så glad att det inte är jag. Jag avskyr känslan när man är ny. När man inte kan något, inte vet hur rutinerna är, inte känner någon. Kan bara tänka mig hur många 15-16 åringar som runt om i Sverige får lite ont i magen när de tänker på att de ska börja skolan om en vecka. Kanske en ny skola, i en ny stad där de inte känner en endaste människa. Hu, vad jobbigt. Jag minns själv hur det var för mig. Jag började ny klass i årskurs 6 och till ettan på gymnasiet. Båda gångerna flyttade jag också och kände inte någon. Det är verkligen inte roligt. För att inte tala om alla de gånger jag börjat på nytt jobb (mer än tio gånger). Trots att man vet att det blir bra så fort man bara lärt känna lite kollegor/klasskamrater så är det en plåga i början. När jag började extrajobba på McDonalds under gymnasiet grät jag varje gång jag skulle gå till jobbet de första månaderna. Jag avskydde det. Ett år senare kunde jag inte tänka mig ett bättre arbete. Det kanske bara är jag som känner så här dock. Det finns ju de som älskar att träffa nya människor och absolut inte har någonting emot detta. Jag är dock inte en av dem.