livet fortsätter inom dig och utan dig

Nu har jag varit hästlös i en vecka. Det har gått bättre än jag trodde men då har jag varit duktig på att boka in saker varje kväll. Helgerna är värst. Dagarna blir så otroligt långa och jag saknar verkligen att rida och att vara i stallet. Tanken på att det nästan är tre veckor kvar tills jag förhoppningsvis åker över till fastlandet och provrider gör mig galen. 
Det gör ont att läsa alla bloggar, facebookuppdateringar och se bilder på Instagram som handlar om hästar och tävlingar. Det är svårt att förstå att livet går vidare för alla andra. Och det känns så fruktansvärt orättvist. Det var ju inte så här det skulle bli!

Måste dock återigen säga att jag är rörd över alla fina hälsningar, sms och telefonsamtal. Alla erbjudanden, styrkekramar och påhejningar. Alla varma ord berör även om de inte på något sätt kan ta bort klumpen i magen.