jag är gravid!

I början av oktober väntar vi en ny familjemedlem.

Med facit i hand så var en av de första tecknen att jag blev så uppsvälld varje gång jag åt. Då trodde jag dock att det berodde på att magen var lite konstig efter all mat jag tryckt i mig under vår semesterresa med All inclusive. I slutet av januari var vi på middag hos min mamma. Jag kände mig konstig under kvällen, lite illamående och dålig i magen. På natten vaknade jag och kunde inte somna om. Var hungrig men det enda jag kunde tänka mig att äta var knäckebröd. Jag la mig i soffan och googlade på uppsvälld mage, illamående, knäckebröd och förstod ganska snart att det kunde röra sig om en graviditet. Kollade min ”mensapp” och upptäckte att den visst var fyra dagar sen. Dagen efter köpte jag ett grav. test och mycket riktigt så plussade jag.

De första veckorna mådde jag illa varje gång jag blev hungrig, detta gjorde att jag hade svårt att äta så värst mycket. På kvällarna kände jag mig också lite illamående men det var bara bra. Jag som annars alltid vill äta sötsaker på kvällarna höll mig från allt förutom vatten. Jag har alltid varit väldigt kvällstrött och trodde inte att jag någonsin kunde bli tröttare men det gick. Ofta somnade jag i soffan någon gång mellan 20.15-20.45, efter att ha sovit 20-30 minuter vaknade jag till och orkade vara vaken i bästa fall till 21.30-22.

Utöver detta har jag fått fantastiskt bra hela tiden. Så bra att jag tvivlat flera gånger att det verkligen finns någonting i magen. När jag var i vecka 6 hade jag turen att få göra et vaginalt ultraljud på Gyn. Jag kunde se en lite prick, men var nöjd med att läkaren sa att hjärtat slog i alla fall. I vecka tio ungefär avtog de lilla gravidtecken jag haft och återigen blev jag orolig och det fanns något levande i mig. Jag hade hoppats att vi skulle få erbjudande om ett ultraljud på inskrivningen i vecka 12 men det fick vi tyvärr inte. De tog prover och intervjuade oss om vår relation, släktingar, arbete och fritid.
Veckan efter tog jag mod till mig och ringde Gyn igen och praktiskt taget bönade och bad om att få göra ett ultraljud igen. Jag tycker det är väldigt märkligt att det ordinarie ultraljudet inte görs förrän omkring vecka 18-20 på Gotland. Kul om man då skulle ha gått i flera veckor med ett dött foster i magen. Eller om grav testet visat fel och man faktiskt aldrig ens varit gravid.
Hur som helst så fick jag komma dit redan samma dag och togs emot av en läkare och en praktikant/nyanställd (?). De var supergulliga och ännu ett vaginalt ultraljud visade på en livlig krabat i magen som andades och rörde sig normalt. Det är ju inte så enkelt att se men de pekade ut mage, huvud, revben och hjärtat. I min värld såg det mest ut som en jordnöt typ.

Nu har jag berättat för nära och kära och även för de närmaste på jobbet. Det är väldigt skönt att slippa smussla och hålla det hemligt.

Jag är betydligt känsligare för lukter (matos framförallt) och blir tröttare fortare när jag gör något ansträngande men förutom det mår jag himla bra. Dock så har jag frusit väldigt mycket det här året, men det vet jag egentligen inte om det har med det här att göra. Oftare kissnödig blir jag också numera. Det kan i och för sig ha att göra med att jag är så sjukt törstig hela tiden. Min hy är betydligt torrare än den någonsin har varit. Några cravings har jag inte direkt, men jag är aningens mer sugen på knäckebröd och glass än jag varit tidigare.