yeah!

I går tror jag minsann att vi klarade av vårt bästa dressyrpass hittills. Inte perfekt, men bättre än vi presterat förut. Trots en tre dagars vila och mycket spring i benen lyckades jag  få henne att acceptera att gå i ett mycket lugnt tempo. Hon lyssnade bra på mina halvhalter och var stadigare i formen än hon varit förut. Gapade inte fullt lika mycket heller. Otroligt skönt när man gör framsteg tillsammans. Precis som alla somrar börjar jag så här dags att längta till stan. Längtar efter att rida på banan och i ridhuset och att träna för instruktör. Ser fram emot den här hösten med henne och var den kommer ta oss.