I går red jag ett pass på ridbanan. Precis när jag sadlat och tränsat och gick ut genom dörren var det som om någon tryckte på en knapp och regnet började vräka ner. Tog bara ett par minuter innan vi båda var helt dyngsura. Först red jag massa volter och serpentiner, hela tiden men mjuka, mjuka händer. Hon är extremt känslig och minsta lilla jag tar i henne så protesterar hon genom att, oftast gapa, ibland slå sig fri. Efter ett tyg styrde jag på henne på Ronjas lilla cavallettiserie som står längs ena långsidan. Hon var inte beredd och fattade ingenting, så hon snubblade mest över bommarna och visste inte riktigt var hon hade benen. Så jag satte upp ett högre tempo och red på det igen och så fort hon förstod att hon skulle få hoppa igen så bjöd hon som tusan. Hoppade studsen några gånger i båda varven. Mest för att känna av lite inför kvällens terränghoppning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar