konsten att vara nöjd med det man har

I går efter tävlingen skrittade jag ut en sväng i skogen. Medan jag red satt jag och tänkte på alla dessa ekipage som var med under dagen och som faktiskt inte bor i stan och har direkt tillgång till ridhus. Trots det kan de efter en lång vinter tävla sina hästar i höga klasser. Jag antar att det blir ganska många vändor för deras del varje vecka till ridhus i deras närhet och gud vad skönt det är att slippa det. Det är en enorm frihet att ha ridhus på andra sidan vägen som man kan nyttja hur mycket som helst. Många har ju dessutom flera hästar. Hatten av för dem.
Extra har ju guldskor så det är ingen fara med att hon halkar men marken är stenhård så någon vidare klok ridning ute är det tyvärr inte tal om. Därav beroendet av ridhus. Rätt nöjd över hur vi har det faktiskt.