det viktigaste är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall

Det här med att vara tävlingsmänniska. Att vara allra bäst när det verkligen gäller. Det är verkligen inte jag. Att kunna resa sig från ett fall, ladda om och prestera på nytt. Det är nästan det som är det omöjliga. Inte min starka sida i alla fall. Jag tänker och ältar alldeles för mycket. Går igenom i mitt huvud om och om igen vad det var som gick fel. Att kunna fokusera på det man ska göra och glömma allt runt omkring. Ruggigt svårt. Speciellt svårt när man känner sig som en urvriden disktrasa.

Nu är i alla fall prestation nummer ett avklarad denna vecka och jag kämpar hårt med att ladda om batterierna och fokusera på nästa utmaning!