blodgivare

I går var jag nere på sjukhuset för att lämna blod. Eller återigen gå igenom en mindre kontroll för att se om jag ens får lov att lämna och jag klarade det. För andra gången i rad. Ha, ha, det är en skum känsla att ligga där och vänta in domen. Det är ju faktiskt något jag enbart gör för andras skull, inget jag själv tjänar något på, trots det blir man behandlad som "stackars dig, tyvärr får du inte lämna idag". Och väldigt snabbt faller jag in det tänket. Stackars mig. Nästa gång ska jag klara det. Väldigt märkligt. Däremot är det ju något bra på det sättet att man flera gånger per går igenom en mindre hälskontroll. Skulle det vara något knas med mig eller mina värden upptäcker de ju det direkt. Som sköterskan sa igår, skulle du ha HIV skulle du höra från oss! Åh hemska tanke.