orättvisor

Jag kan ofta tänka på att livet är så otroligt orättvist. Det finnas massa människor jag är avundsjuk på och som jag gärna skulle byta liv med. Jag har inte flera dyra tävlingshästar och skulle aldrig ha råd att köpa någon heller. Jag har ingen egen hästgård, ingen hästlastbil. Har inte ens massa dyr märkesutrustning. Jag har ingen stor, dyr platt-tv hemma, ingen fancy bil och inga märkeskläder. Äger inte någon bostadsrätt och har inga pengar på mitt sparkonto.
Men, jag har trots allt ändå något. Jag har en egen häst. Jag har ett bra jobb som jag trivs med. En grym hyreslägenhet och fin liten bil som fungerar bra. Jag har människor i mitt liv som ger mig energi, som jag blir glad av och jag har en familj som älskar mig för den jag är. Trots alla mina dåliga sidor. Jag vet att det finns människor som är avundsjuka på mitt liv och gärna skulle byta. Med all rätt. Jag glömmer bort ibland bara hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Det är så lätt att stirra sig blind på andras framgångar och glömma sina egna. Hänga upp sig på att alla andra har råd med så fina saker och har helt andra möjligheter i livet. Möjligheter som jag aldrig kommer att ha. Under nästa vecka flödar pengar mer än någonsin på ön. En nota kan lätt gå på hundratusen, medan en annan skrapar ihop för att ha råd med ett inträde på några hundra. Hur ofta har man inte tänkt att man vill vara som de?! Ställer man detta i relation till att familjer knappt har råd med mat på bordet så är jag ändå ganska glad att jag bara är jag. Mitt samvete hade aldrig klarat att leva i deras värld ändå.