I går red jag ett riktigt dåligt dressyrpass för Otto. Kände nästan för att stryka mig inför lördag men idag fick jag i alla fall veta att de ändrat så de ska va på Silikaten i stället för i ridhuset. Alltid något. Men jag har inte så höga förväntningar ändå. Otto är väldigt positiv och berömmer hela tiden. Säger att hon är väldigt fin och har potential för att gå LA i alla fall, men att det mesta hänger på mitt självförtroende. Och så träning förstås. Men jag känner att jag inte är tillräckligt bra och aldrig kommer kunna ta upp henne i klasserna. I så fall får jag be någon annan tävla henne. Eller så struntar jag bara i det helt enkelt. Jag måste ju egentligen inte rida mer än LC och så länge jag tycker det känns okej och är nöjd med det så.
Hela den här veckan har all min ridning varit dålig. Hoppas dock att det vänder ikväll när jag ska hoppa igen!
Direkt efter stallet åkte jag hem till en kollega och såg dokumentären Supersize me. Jag har inte sett den förut och det ingick i vår Filmkurs att se en dokumentär så det blev perfekt. Mycket intressant film. Borde visas i alla högstadie-/gymnasieklasser. Läskigt vad kroppen snabbt påverkas och hur fort man faktiskt kan bli beroende av något. Om du inte sett den, se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar