en annorlunda valborg

Jag är inget fan av valborg egentligen, brukar inte festa som många andra gör. Däremot har jag aldrig spenderat min kväll i ett ridhus förut. Men det finns en första gång för allting. Patrik KIttel (som är en världsberömd svensk dressyrryttare) var på besök och vi var väl närmare tvåhundra personer som satt bänkade i ridhuset i Mulde. I närmare tre timmar satt vi bänkade och lyssnad och lapade kunskap. Sex ryttare fick rida för honom och han instruerade dem och berättade för oss hur han tänkte i olika situationer. Först ut var Emelie Ahlin och Rebecka Hejdenberg. De skulle representera de lite mindre rutinerade ryttarna och "unghästarna". Mycket tid gick åt till att få hästarna avslappnade och våga gå förbi läktaren där vi satt och högtalarna. Rebeckas häst som var yngst av dem två och lite "hingstig" av sig, satte han upp på och jobbade med. Kul att se! Det gick ju inte så mycket bättre för honom än för henne, men jag tror att om han hade haft möjlighet att rida hästen flera dagar så hade han nog kunnat utveckla den en del.

Därefter red Lisa Horwitz och Otto Sebek. Lisa fick träna lite på förarbetet inför piruetter och Otto på galoppombyten. Ottos häst hade mycket energi och han gjorde lite samma fel som jag gör hela tiden; bromsar! Så allt som Patrik sa till honom tog jag åt mig lite extra av och det tar jag med mig till min egen ridning.

Sist ut var de mest rutinerade ryttarna, Louise Etznér och Anna Jansson-Bergqvist. De red lite svårare skolor. Jag gick dock innan det var slut eftersom det dragit ut på tiden och det började bli kallt.