I går var det dags för första hoppträningen
utomhus. Jag var laddad och tydligen Ambrina också. Förra träningen tyckte
jag att hon kändes aningen slö så jag lät henne
vila i måndags och rustade mig med sporrar. Onödigt x 2.
Jag kan inte minnas att hon någonsin varit så
pigg. Det var som att sitta på en tickande bomb. Hon kunde inte stå still och i
väntan på sin tur studsade hon emellanåt. När jag
släppte henne drog hon iväg och efter hindrena fick jag hela tiden lägga volter
för att kunna samla ihop både mig och henne. Lilla knasiga
fläckhäst. I helgen blir det jag som tar och hoppar lite för att få bort den där värsta överskottsenergin hos fröken.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar