Idag har vi varit med Christine och Bea på Suderbys och tävlat. Christine red nittio och jag en meter och en och tio. Inför första klassen var målet att komma till omhoppning och om vi skulle göra det att verkligen satsa. Jag brydde mig inte om alla bommar föll, jag ville bara rida så fort som möjligt för att se vilken tid vi skulle kunna få. Jag har liksom dålig koll på hur vi står oss i jämförelse med alla andra. Vi kom till omhoppning och jag satsade. Min häst är dock inte så lätt att styra så det var svårare att rida så snävt som jag hade tänkt. På flera hinder kom vi helt snett och vilken annan häst som helst hade stannat men min fina bara kravlar sig över. Näst sista hindret rev vi dock. 0-4 fel.
Nu har resultatet kommit upp och vi var sju-tio sekunder långsammare än alla andra. Hm, jag som tyckte att jag svängde så fort jag kunde. Vi behöver nog träna en hel del på omhoppningssvängar och ännu mer på att hoppa i ett högre tempo. Hade vi inte rivit hade vi tagit den sista placeringen.
Till nästa klass (min tredje 110 cm) var målet i stället att rida lugnare, tänka på eftergiften och framför allt blicken. Jag tyckte jag lyckades ganska bra. Hörde min tränares röst i huvudet hela tiden: "titta på nästa". Jag red långa vägar och rundan kändes så himla bra. Vi kom rätt på i princip allt och hade ett bra flyt. När jag red i mål trodde jag att vi satt vår första nolla på den här höjden men tydligen hade bommen på första hindret rasat. Ett jäkla skitpet som jag inte ens märkte. Så jäkla nära, men ändå inte. Tidsmässigt hade en nolla i alla fall inte räckt till någon placering. Så långsamma är vi. 4-0 fel.
Åh så nöjd jag är med dagen. Det här med att tävla är så himla kul även fast jag är dödsnervös precis innan. Det är också himla kul att det nästan varje gång kommer fram någon och berömmer vår ridning och utveckling. Ser fram emot augusti då alla tävlingar drar igång igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar