känner inte igen mig, det här är inte jag

När en människa blir sjuk, alternativt förlorar någon närstående börjar man funderar på vad som egentligen är viktigt i livet. Det känns ju helt logiskt. Man värdesätter saker på ett annat sätt. Jag har mått ganska dåligt under hösten och inte riktigt varit mig lik. Börjat ifrågasätta vad jag vill med mitt liv och om jag är nöjd med det jag har. I morse vaknade jag återigen med en hemsk ryggsmärta och som ett brev på posten kommer alla onda tankar. Trivs jag med mig själv, är det så här livet ska se ut? Bor jag på rätt ställe, har jag det jobb jag vill ha, använder jag min tid på rätt sätt? Ska livet verkligen bara bestå av att gå upp på morgonen, vara på jobbet hela dagen, åka hem och äta och på kvällen gå och lägga sig igen? Dag ut och dag in?

Samtidigt blir jag arg på mig själv. Jag borde inte känna så här. Jag är lyckligt lottad. Har allt jag drömt om och kan göra/köpa det mesta jag vill. Ändå kan jag inte låta bli att tänka om det här verkligen är allt? Ska jag sitta om kanske femtio år och se tillbaka på mitt liv och konstatera att jag åt, sov och jobbade. Att dagarna i princip såg lika dan, år ut och år in? Jag vill ju uppleva så mycket mer. Se världen, göra skillnad för andra. Göra betydelsefulla saker. Är det inte det som är meningen med livet?