varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Jag vet inte hur många gånger i veckan som jag ställer mig den frågan. Vi har onödigt många elever på skolan som mår skit. Som är deprimerade. Som har samtalskontakt, i skolan, på BUP eller på vuxenpsyk.
Hur blev det så här? När började det gå fel i samhället? För visst måste det vara något som är fel om det finns elever i varje klass som inte mår bra. Det eskalerar för varje år som går. Inte fanns alla dessa människor när jag var liten? Eller så gjorde dem det bara att det är mer okej att prata om det öppet idag? Jag vet inte. 
Det sägs att det går att tänka sig lycklig. Att personer som är optimistiska lever längre än de som är pessimistiska. Att vår förmåga att känna glädje i slutändan beror på hur vi tänker om våra liv. Från och med nu är det jag som tänker mer positivt. Punkt slut.