Jag har ett bra jobb. Det är (oftast) roliga arbetsuppgifter, trevliga elever och kollegor. Trots det känner jag nästan varje dag att det bara är en transportsträcka fram tills fyra då jag slutar och får åka till stallet. Allt jag gör på dagen är liksom i väntan på att sluta jobba och göra det jag egentligen helst vill. Ska det vara så här? Jag trivs på mitt jobb, det gör jag verkligen, men jag kan inte låta bli att önska att jag hade råd att gå ner i tid. Att jobba fyrtio timmar i veckan är ganska mycket när man har en hobby som tar cirka tre timmar per dag. Att varje vecka gå och vänta tills helgen kommer då man är ledig och har mer tid känns inte kul. Inte redan. Att veta att man har mer än trettiofem år kvar att arbeta känns ännu mindre roligt. Jag måste verkligen träna på att leva i nuet. Inte drömma mig bort, vare sig det gäller till i eftermiddag, helgen eller sommaren.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar