I går var en lyckad dag. Blev ingen skogstur med Ella utan red lite på ridbanan i regnet i stället. Kände mig ganska off hela dagen för att vädret verkligen förstör. Försöker tänka ut tusen anledningar för att slippa rida men kan inte komma på en enda som håller. Fia får jobbet att muntra upp mig och kommer med tipset att bygga upp ett hinder. Sagt och gjort. I mjukisbyxor och utan spö och sporrar ger vi oss ut. Det räcker bara att hoppa upp på hästryggen så försvinner alla de tvivel och tråkiga tankar man har. Jag älskar den känslan. Tror inte att någon utan häst kan förstå, men det känns så rätt och man vill aldrig göra något annat.
Hoppningen gick helt okej. Hoppade endast ett räcke som kanske låg på sextio. Försökte mest känna på avstånden. Red fram henne ganska länge och var nära att gå in igen efter bara tio minuter. Hon var så sjukt fin! Mjuk i munnen och jag hade verkligen inget i handen. Fina, fina hästen. Var beredd att ge upp nästan direkt men sitter kvar och håller andan och bara väntar på att ögonblicket ska försvinna.
När jag kom hem fick jag erbjudande av bästa Sara att åka med till NGR om två veckor. Tjohoo vad kul! Har aldrig varit på den tävlingsplatsen heller. Åh vad kul det ska bli.
ÅHH! NGR som är finaste stället på gotland om du frågar mig. Så underbart. Snart kommer jag hem och kommer tvinga dig att traggla mer dressyr. Förbered dig på det värsta.
SvaraRaderaOch svar på din fråga. Det är gummifleece, blandat med en sviktande sand. Rätt så underbart att rida på kan jag säga.
Ja jag vet ju att du tycker det. Ska bli sååå spännande att checka in det by my self.
RaderaJapp, anmäld till både LC och LB i maj så all hjälpt tas tacksamt emot!