nåt extra

Jag är fortfarande helt chockad över vår prestation idag.

När jag kom till stallet i morse stod världen bästa Maya med min häst i gången och knoppade. Kan man ha det lyxigare? Jag ville rida fram ganska länge innan jag skulle starta så drygt en timme innan gick vi till Silikaten. Hon kändes fin nästan precis direkt. Maya stod på marken och coachade och öste beröm över oss. Jag satt mest och njöt på hästryggen.

När vi kom in i lilla ridhuset dog hon ganska direkt, precis som hon brukar. Hon lyssnade inte alls på skänklarna som hon gjort så fint när vi var ute. Vi gjorde lite övergångar för att försöka väcka henne till liv.
Inne på banan kändes hon spänd, inte så mycket för dressyrstaketet, som det som tur var bara fanns ett av, men för hela kortsidan vid läktaren. Jag red flera gånger fram och tillbaka längs läktarsidan och jag tycker dock inte att hon skyggade lika mycket som hon kan göra andra gånger.

Känslan när ritten var klar var att hon skött sig bra. Jag kände att hon var spänd men hon visade det inte lika mycket som hon brukar. Min egen insats kändes sådär. Jag tänkte på att rida ut i alla hörn men är för jäkla slarvig med att se till att allt sker exakt vid bokstaven. Det finns ju alltid saker man kan förbättra och egentligen är det väl bättre om det är ryttaren och inte hästen som ska ändras på. Lite lättare då liksom. Det sista Maya sa till mig innan jag red in var att tänk på att trampa ner i stigbyglarna och var avslappnad. Det sistnämnda jobbade jag hårt på. Satt till och med och sjöng med i låten som spelades under ritten för att tänka på något annat.

När resultatet kom var det lite bättre än jag förväntat mig. Bara sexor och sjuor, första gången jag inte får någon femma. Nästan 66%! Vi som aldrig brukar få över 60 annars. Helt galet! Vad som är mer galet är att det räckte till en andraplats. Blir nästan helt gråtfärdig när jag tänker på det. Inte stort för andra kanske men enormt stort för oss. Min fina, vita prinsessa är verkligen nåt extra!

Inte långt till trean (kusin Alice) men än mindre avstånd till ettan!

Eftersom det här kändes så himla bra och jag var säker på att vi aldrig skulle kunna toppa i LB, så strök jag oss ganska direkt. Kanske fegt, men jag vill hellre gå och njuta av det här. LB hinner vi med i sommar. Man ska ju sluta när det går som bäst!