 |
| Rosendal 2011 |
Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är som fick möjlighet att köpa denna vackra, kloka, fina, vita häst. Idag, på hoppträningen, tog hon oss till en ny nivå. Vårt första år tillsammans bestod mest av en kamp att försöka få igång hennes egna motor. Hon är ganska lat av naturen och behöver verkligen ridas med mycket ben. Jag som kom direkt från en häst som är raka motsatsen fick kämpa hårt. Sedan i somras någon gång har jag på något sätt hittat knapparna och med lite hjälp och rätt uppvärmning har hon haft en egen bjudning på ett helt annat sätt och jag har kunnat koncentrera mig på min sits, mina hjälper och hennes form. När vi ska ta oss igenom en hel bana har taktiken varit att gasa igång henne innan och försöka hålla det tempot hela banan för att hon inte ska sega ihop. Idag visade hon mig hur det egentligen ska gå till. Sista rundan vi gjorde var hon hur fin som helst. Vi gasade igång som vanligt men en fem-sex meter innan varje hinder kunde jag ta några förhållningar, hon lyssnade, taggade ner och väntade tills jag gav henne klartecken att hoppa av. Och det fungerade inte bara en gång, utan inför varje hinder och utan att hon tappade fart. Ninna sa att hon kunde se på mitt ansiktsuttryck att jag bara njöt av varje språng. Det är ju precis så här det ska vara. Åh vad jag hoppas att det inte bara var en engångs händelse, utan att vårt slit verkligen lönat sig. Finaste älskade prinsessa som gör mig lycklig som ingen annan kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar