närmast mitt hjärta

När jag var nio år fick jag min första egna häst. Jag kan tycka att man egentligen är för liten som nioåring men jag hade ridit på ridskolan i Traume sedan jag var fem och hade en hästgalen pappa. Kitty, en maxad shetlandsponny kom in i mitt liv och jag var världens lyckligaste.

Lillasyster Jennifer fick rida ibland även hon.

Vi bodde i ett villaområde i Tofta och inte på någon fancy gård så en barack fick byggas om till ett litet stall med en box i. Som sällskap fick hon en kanin och något senare ett lamm. Jag avgudade verkligen henne även fast hon som andra shettisar hade ett riktigt humör och var envis som synden. Jag tror säkert att jag ramlat av henne minst hundra gånger men jag har även henne att tacka för att jag idag inte är så rädd av mig. Vi har såklart även haft mycket kul tillsammans. Galopperat otaliga gånger på Tofta strand, gått både luciatåg och påskmarsch genom hela Tofta.

Mina föräldrar skiljdes sommaren innan jag skulle börja sexan. Kitty fick flytta hem till en f.d klasskompis till mig och vi flyttade till stan. Ganska snabbt började jag på Rävhagens ridskola men bara en kort tid. I stället tog jag möjligheten att bli hyrare på en häst i Traume. Fux C-ponnyn Pollux. Sofie hyrde en D-ponny som hette Lord och tillsammans red vi runt bland villorna på Terra Nova.

Under min högstadietid hann jag med att vara medryttare på en B-ponny som hette Hugo. Han stod i stallet bakom Rävhagen som brann ned för några år sedan. När min pappa flyttade till gård med sin nya sambo tog de hem några islandshästar. Jag fick en egen som hette Fläcka. Även hon var skäck och ganska lik min lilla shettis till utseendet.

Jag hade aldrig suttit på en islänning förut och det var en härlig häst att rida ut på. Jag som dock hade börjat vara med på träningstävlingar med Pollux kände inte att jag utvecklades något och vi började leta foderhäst till mig.

Ganska snart kom D-ponnyn Spartacus (e: Son of a gun, ee: Ben Hur) in i mitt liv. Han kom från Väskinde och Emma som ägde honom hade växt ur honom. Han var en riktig klippa och en bra läromästare för mig.

Tillsammans med honom kom jag ut på lite lokala tävlingar och tävlade LD och LC. I samma veva skaffade min pappas sambo en ny häst. Ett vitt halvblodssto som hette Magi (e: Marocco). Även hon var en D-ponny och jag fick äran att tävla henne lite.

I slutet av min högstadietid lessnade jag dock på hästar och det fanns annat i livet som jag tyckte var viktigare. Gården och hästarna såldes och pappa och hans sambo flyttade till fastlandet. Jag minns att jag grät när Emma kom och hämtade Spartacus. En sådan fin häst skulle jag aldrig få igen tänkte jag.

När jag skulle börja gymnasiet flyttade jag till Stockholm och mitt liv bestod av så himla mycket annat än hästar. Några år senare började dock saknaden komma och jag såg till att bli fodervärd på en häst som stod ute i Västerhaninge. Det engelska fullblodet Bloomernash (e: Bloomerrace xx). Även kallad Nasse. 

Han var bara tre år när jag började sköta om honom och trots att han knappt var inriden och jag mest gick promenader med honom så satt jag och åkte mer än en timme enkel väg flera gånger veckan för att komma till honom. Det är märkligt vad man kan stå ut med om man bara vill. Tillsammans med hans ägare Lena började vi dock rida in honom och han var verkligen from som ett lamm. Enda gången han blivit riktigt rädd var en gång när vi höll på att krocka med ett rådjur ute i skogen.
Efter några år skulle jag börja plugga i Örnsköldsvik. I samma veva skulle hans ägare gå någon utbildning i Göteborg och hon undrade om inte jag ville ta med honom upp till Norrland. Självklart ville jag det! Efter mycket letande av lämplig stallplats hittade jag ett perfekt litet stall en bit utanför stan. Det gick relativt många bussar dit och även fast det var flera kilometer att gå från bussen till stallet och det var vinter så tvekade jag aldrig. Familjen som hade stallet hade ett eget ridhus och ridvägarna runt om var jättebra. Vet inte om det var en ovanligt kall vinter detta år men minns speciellt en gång då vi var ute i skogen i -28. Nasses ögonfransar frös till is.

2006 kom jag in på Studie- och yrkesvägledarutbildningen och bestämde mig då för att flytta tillbaka Gotland under hösten. Jag och Emelie fick erbjudande att bli fodervärdar åt en D-ponny. Fuxstoet Disney. Vi fick en stallplats på Skrubbs och i december hämtade vi hem henne från Stenkumla där hon stod innan.

Hon var en väldigt speciell dam att rida men ändå lätt att tycka om. Ganska snart insåg vi hur tråkigt det var att rida själv hela tiden så vi började leta efter en häst till. Efter en kort tid hittade jag en fin varmblodig travare på en annons och Jennifer och jag åkte till Skövde. Planen var att provrida några till när vi ändå var där men vi fastnade direkt. Jag hade ingen erfarenhet av travare sedan innan men kände direkt att denna välridna, lyhörda häst skulle jag ha. Jennifer kunde jämföra med hästar hon haft tidigare och höll med om att hon var one of a kind.
I juni 2007 satt Emelie, Jennifer och jag en natt i stallet och väntade på färjan som kom med vår alldeles egna Summer Star.  

Det är en speciell känsla man får för en häst som man köpt själv för egna pengar. Summer hade en fantastisk personlighet även fast man ibland blev gråhårig av henne. Att hon var otroligt välriden och lyhörd blev man påmind om varje dag och hon ville verkligen göra allting rätt. 

Under sommaren 2009 var vi fodervärd åt ett gammalt sto. Linnea var en korsning mellan halvblod och fullblod och den snällaste häst man kan tänka sig. Tyvärr fick det ett abrupt slut på det mest hemska sätt man kan tänka sig. Hon bröt benet i hagen och fick avlivas direkt på plats.

Under våren 2010 hade Jennifer ridning på sitt individuella val i skolan. Hon fastnade för ett vitt sto som hette Nåt Extra. Nästan hela terminen red hon samma sto och de tycktes gilla varandra. Nåt Extra var utlånad till ridskolan och ägdes av en kvinna i Follingbo. Flera gånger hade hon varit och tittat på Jennifers lektioner och hon måste ha gillat vad hon såg för en dag erbjöd hon Jennifer att köpa henne. 

Vi hade inte pratat om att vi skulle ha en häst till men efter lite funderingar fram och tillbaka insåg vi att det var världens chans. Hon var den perfekta läromästaren och inte skulle hon ha mycket för henne heller. Efter att jag provridit henne två gånger slog vi till. I april skrev vi papper på henne men en kort tid stod hon kvar på Rävhagen och fortsatte gå lektioner där. Jan som äger ridskolan sa att det här var en häst vi skulle få kul med och om det inte varit för att hon vantrivdes så hemskt där så hade han köpt henne för länge sedan. I dag ångrar jag inte en sekund att vi slog till. Hon är den perfekta hästen för mig. Lär mig så otroligt mycket varje dag och nivåmässigt matchar vi varandra jättebra. Jag hoppas på många fler år med min fina vita prinsessa!


Det är inte alla av dessa fina änglar som lever idag och även fast jag fått gå igenom saker som inte någon människa borde utsättas för så kan jag idag säga att det är värt det. All kärlek och allt det som en häst ger en, gör att det är värt att kämpa i alla motgångar. Om och om igen.