lycka är inte att ha allt, lycka är att vara nöjd med det man har

Fredag-Lördag
Dagarna har spenderats med delar av släkten (+ StorSaga) på Fårö. Lekar, tävlingar, god mat och alkohol. Lite för mycket för vissa. Jag gillar (de flesta) mina släktingar en och en men tillsammans kan de bli lite väl intensiva. Det är mycket se mig, hör mig. När allsången blev lite väl hög gav jag upp och gick och la mig. Dessvärre blev det inte många timmars sömn den natten. Av olika anledningar. Som vanligt vaknade jag först på lördagen vilket innebär att man får ta hand om lilla prinsessan. Inte mig emot. Vi bodde granne med en hästhage med föl så vi promenerade dit en sväng innan vi åt frukost. Resten av dagen åkte vi runt och kikade på sevärdheter. På kvällen hjälpte jag mamma att passa Saga då Daniel och Emelie var på bröllop.

Söndag
Tävling stod på schemat. Jag var lite undrande hur hon skulle vara efter att ha stått i två dagar, men det hade jag inte behövt bekymra mig över. Hon kändes fin på framhoppningen inför första klassen, nittio centimeter clear round och jag hade en bra känsla när jag red in på banan. Banan var tekniskt inte särskilt svår och vi hade inga problem att ta oss runt. Hon bjöd på hindrena och jag behövde bara styra henne rätt. 0 fel och rosett!

Inför nästa klass, en meter, försökte jag verkligen att tänka på hur jag red på framhoppningen. Hon har en tendens att bli lång och jag försökte verkligen rida ihop henne innan alla hinder. Resultet blev att hon blev sur och stannande. Jag tror totalt att hon stannade tre-fyra gånger på oxern. När jag red in på banan var jag ganska beslutsam att bara ta mig runt. När hon tvekade på första hindret blev jag riktigt arg och tryckte över henne. Hinder två och tre gick av bara farten. Som nummer fyra hade de banken. Det var bara ett litet, lågt räcke över men det var första gången jag hoppade den med ett hinder på. Hon var fin men jag tappade balansen i nerhoppet och hon drog tyglarna ur händerna på mig. Efter det kom jag ur form lite grann och inför hinder sex vart hon väldigt lång och jag tryckte av henne alldeles för tidigt. Snäll som hon är hoppar hon ändå, men i landningen snubblar hon och ramlar ner på knä. Som tur var gick vi inte omkull men eftersom jag var rädd att hon slagit sig så utgick jag där.

Tillbaka i stallet spolade jag hennes ben med kallvatten i nästan tjugo minuter och som tur var verkade hon inte vara så illa däran när jag åkte därifrån.

Summan av dagen är att jag har världens snällaste häst som ställer upp i alla lägen. Tyvärr är jag inte alltid lika snäll mot henne och jag red inte alls bra i andra klassen. Jag tar helt på mig dagens miss och är sjukt tacksam för den fina häst jag har. Bästaste tjejen!