måndag 7 juni 2010

när solen bryter fram

Jag har ofta haft stunder
undrat vart jag är på väg nånstans.
Det händer mig ibland, att jag verkligen tvivlar
på om jag nånsin haft en ärlig chans.

Det finns dom som aldrig snubblar
de verkar gå den raka vägen fram.
Jag är inte en av dom, det händer mig ofta
det slingrar sig och allt blir bak och fram.

Men vad som än hänt, jag ger aldrig upp
jag reser mig långsamt, går vidare.
När solen bryter fram, havet blir stilla
Då vill jag inte va nån annanstans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar